Äta metal touch?

Idag, eller imorrn (eller vilket det blir beroende hur man väljer att se på saken, med tanke på att klockan är alldeles för mycket för att vara igår men kanske ändå för lite för att vara idag) är det i vilket fall som helst namngivning för världens, vågar jag påstå, finaste och sötaste lilla gudbarn!

Hero (numera glitterkatten) lyckades hoppa upp på mitt databord precis när jag hade kladdat med lite glittergojs (metal touch) och han lyckades såklart trampa rakt i dom två kladdigaste fläckarna av kladdet.

Sen börjar han äta skiten som fastnat på tassarna, smaskar i sig som om det var grillad kyckling han trampat i (eller så kan det ju även vara så att hans naturliga reflex att rengöra sina stackars nedsmutsade mjuka, varma kattassar gick igång... men jag väljer att gå på alternativ ett - han mumsade i sig skiten).

Panik!

Vem vet vad som är i sån där metal touch, det låter ju inte direkt som om det är nån vitaminkur eller så. Ida och jag slänger oss på honom, in på toa, tvätta tassar, trots arga rop från Hero "Ge fan i att tvätta bort det där! Det är ju mitt kvällssnacks!" "För i helvete! Låt mina kladdtassar va!!!"

Efter några få om och men (och tusen flygande katthår) så blev hans små tassar blänkande rena igen. Men ändå...

Nu sitter jag här och oroar mig för att metal touch inte bara inte är en vitaminkur utan kanske till och med en kur med massa ont och att lilla vännen ska bli dålig av det. Kanske oroar jag mig bara för mycket? Jag kanske bara borde låta honom ha sin grej, att äta glittergojs som snacks, det är ju trots allt fredag (eller lördag, eller... hur va det nu igen?)

Jag är verkligen för trött för mitt eget bästa just nu. Min hjärna har stämplat ut, och vem fan är det som har stämplat in istället undrar jag.

Trött, och orolig för glitterkatt.

Puss och god natt